Hur kommer det sig att man lovar sig själv att man absolut skall göra det man absolut måste göra, men ändå aldrig gör det? "Imorgon skall jag städa","Imorgon skall jag plugga lite matte" etc. När morgondagen kommer slutar det med att man istället säger till sig själv; "Äh, det gör inget om jag väntar tills att göra det imorgon istället..."
Det man får lära sig, för att latheten inte ska ta över, är självdisciplin. Det finns de som har den otroligt nödvändiga förmågan, medan resten inte har den överhuvudtaget. Undra om folk förr i tiden lovade sig själva att göra det ena och det andra, men ändå aldrig gjorde det? Idag har vi datorer, mobiler, tv etc som tar över allt för stor plats i våra liv. Förr i tiden fanns inte dessa distraherande maskiner, och då borde väl inte detta nutida, vanliga problem ha funnits? Jag tror att de problemen fanns, men inte bland lika många som idag. Förr kunde man inte vara lat om man ville leva och få ett bra liv. Nu kan man vara lat och ändå få ett någorlunda bra liv, om man jämför med de som har ett väldigt dåligt liv. 
Min mentor, och mina föräldrar försöker få mig att förstå att datorn tar upp för mycket tid. Jag själv förstår det, men det är så svårt att sluta med den. Jag gör egentligen ingenting vettigt med den, förutom att chatta, lyssna på musik etc. Och egentligen är det inte datorn som är problemet, det är internet. Hade inte internet funnits hade jag inte suttit hemma på helger och lov lika mycket. Istället för att sitta på facebook och msn hade jag kontaktat mina vänner och träffat dem, istället för att sitta framför en datorskärm och klicka på samma knapp hundra miljoner gånger, i hopp om att någon på bilddagboken kommenterat en bild.