Jag och min kära syster åkte ifrån Stockholm till Uppsala. 
Vi hade köpt biljetter på internet, men när vi skulle skriva ut dem så fanns det ingen bläck kvar i skrivmaskinen. Så jag tog med mig hela datorn med biljetterna som PDF filer. Väl på tåget så säger konduktören att biljetterna är ogiltiga. Vadå ogiltiga? Hur kan de vara ogiltiga? Enligt honom så hade jag kunnat beställa biljetter på SJ och sedan avbokat dem och fått tillbaka pengarna. Men på min biljett så stod det t.o.m att de inte kunde ombokas eller avbokas. Och jag hade väl lika gärna kunnat skriva ut biljetten och avbokat? Konduktören idiotförklarade mig helt enkelt. Dessutom stod det inte ens på den internetbiljetten jag hade köpt att den absolut måste vara utskriven. Och jag hittade ingenstans när jag sökte på hemsidan efteråt, att den skulle vara ogiltig om den var på datorn. Så jag förstår helt enkelt inte vad problemet var. 
Konduktören och jag stod och diskuterade om detta ett bra tag innan han slutligen var tvungen att gå av tåget (tack gode gud för det!). 
Väl framme i Uppsala skulle jag och min syster ta en buss ut till Livets ord. Smarta som vi är så hade vi ju självklart (inte) kollat upp busstider eller karta. Efter ca en timmes springande runt i Uppsala så hittade vi slutligen hållplatsen och bussen vi skulle åka med. Vi åkte med den och gick av på hållplatsen som pappa sagt åt oss att vi skulle gå av på. När vi gick av bussen var det mörkt, kallt, blåsigt och det regnade. Och vi var mitt ute i ett industriområde. Yay? - Nej! Vi ringde och bad pappa hjälpa oss att hitta fram till Livets Ord, men han skulle åka och hämta min mamma, så han var inte till någon vidare stor hjälp. Min mobils batteri hade tagit slut och var helt död så jag hade ingen gps. Så vad gör man när man är fast mitt ute i ett industriområde när det stormar och är mörkt, mobilen är död och man har två stora väskor att bära på? Till en början var vi helt uppgivna. Skulle vi börja gå? Eller skulle vi stanna kvar? 
Jag bestämde mig för att be. Jag tror på att Gud finns och hjälper mig när jag behöver hjälp. Dessutom är det en stor trygghet att ha någon att be till och prata med. Så jag bad och kände mig genast lite bättre till mods. Jag började gå, helt på måfå. Efter en lång promenad (mot rätt riktning!) så hittade jag Livets Ord. Lättnaden och lyckan jag kände är helt obeskrivlig! Vi letade snabbt upp informationen och fick äntligen komma till sovsalen där vi skulle tillbringa våra kommande nätter. Sedan gick vi på det första mötet under Youth med Stefan Salmonsson. När mötet var slut gick vi tillbaka till våran sovsal för att sova.