The moment of "aww"!
Jobbade på Experimentverkstaden idag, igen, och under mitt första pass var jag i Batik-stationen. Under det andra passet fick jag inte välja vilken station jag ville vara i så jag hamnade i "Klimatspelet". I den stationen finns det sex olika frågor. Den första frågan löd; "Har du rest med flyg det senaste året? Isådanfall var?". De tre alternativen var; A Inom Sverige, B Utanför Sverige, C Utanför Europa.
Beroende på vilket alternativ man tar (som självklart ska stämma) så får man ta ett visst antal "ploppar" och lägga i sin korg. Man går efter alla sex frågor tills man kommer till målet. Där väger man sin korg med ploppar och vågen talar om hur många kilogram koldioxid man släpper ut per år. Medelsvensken släpper ut 6 ton koldioxid per år, medan medelbefolkningen i hela världen släpper ut 4 ton. Målet är dock att utsläppet ska vara max 2,8 ton per person och år.
Beroende på vilket alternativ man tar (som självklart ska stämma) så får man ta ett visst antal "ploppar" och lägga i sin korg. Man går efter alla sex frågor tills man kommer till målet. Där väger man sin korg med ploppar och vågen talar om hur många kilogram koldioxid man släpper ut per år. Medelsvensken släpper ut 6 ton koldioxid per år, medan medelbefolkningen i hela världen släpper ut 4 ton. Målet är dock att utsläppet ska vara max 2,8 ton per person och år.
Men mot slutet av dagen började det bli allt tommare i betonghallen och vi som var stationerade vid Klimatspelet hade ingenting att göra. Så lilla jag smet in till Batiken och satte mig där med barnen och hjälpte dem med att trä på gummiband på sina tröjor och tyglappar. Där träffade jag två små flickor på 8 år som var hur söta som helst! När jag pratade med dem sade den ena; "Åh, vilken fin röst du har!" Jag blev paff, inte riktigt det människor brukar kommentera på. Lite senare hade jag hjälpt dem att färga, skojat och skrattat med dem tills de pratade med sin lärare och sa att de ville gå till stationen "Släng dig i väggen". Jag sa att det var en bra idé och skulle göra det, varpå samma tjej svarar; "Men jag vill inte lämna dig!".
Lite senare när de skulle gå iväg går hon iväg några steg ifrån mig, vinkar, men tvekar. Hon springer tillbaka och kastar sig över mig och ger mig världens största kram!
Mitt hjärta smälte.
Jag blev nästan tårögd! Det är så otroligt roligt att man kan göra ett så bra intryck på så små barn. Jag älskar mitt jobb på Experimentverkstaden för Vetenskapsfestivalen. Att få lära ut det jag älskar mer än något annat till så många nyfikna barn jag har träffat den senaste veckan.
Jag har med andra ordet det bästa jobbet!
Kommentarer
Trackback