Hej världen.

Idag när jag hade slutat jobba vid 11 tiden på kvällen skulle jag gå genom stan till hållplatsen där min buss går ifrån. När jag kommit till Brunnsparken går jag in i Nordstan (som jag ska gå igenom för att komma till bussen) och möts nästan direkt av ett berusat killgäng (ca 10 killar). En av killarna ser mig och går mot mig med armarna utsträckta, som för att omfamna mig. Jag hör hur de ropar och när han är såpass nära att omfamna mig viker jag av, varpå jag blir stoppad av två andra killar i det gänget som försöker greppa tag i mig. Jag blir arg och fräser åt dem och lyckas ta mig därifrån, men hör hur hela gänget skrattar. 
Efter ett par meter möter jag ytterligare ett gäng killar där en av dem går fram till mig och försöker ta kontakt med mig. Jag kollade bort från personen och skyndade mig därifrån. Detta hände TRE gånger till; sammanlagt fem gånger blir jag påhoppad av främmande killar. På en sträcka från Brunnsparken till Femman, vilket är 2-3 minuter. 
 
För att klargöra ett och annat: Jag var inte på något sätt klädd utmanande. Gick i en löst sittande t-shirt som går upp till halsen med en jacka över. Och med ett par shorts som täcker hela rumpan, samt en bit ner på benen. 
 
Nu en fråga: Vad tänker killar med som gör sådant mot en tjej som går ensam genom stan på kvällen? Ska inte vi kvinnor kunna få gå ute på kvällen utan att bli påhoppade av killar som försöker ta tag i en och som sedan ropar saker efter en? 
 
Jag är ledsen att säga att jag numer är rädd för att gå genom stan ensam på kvällen. Har gjort det hela sommaren då jag jobbat kväll, vilket tills idag har gått bra.
Ni som är föräldrar; Lär inte era döttrar hur de ska klä sig. För klädsel spelar ingen roll. Lägg istället ner all er energi och kraft på att lära era söner på hur de ska bete sig mot tjejer. För det är INTE okej, oavsett mängd alkohol i blodet att ge sig på en ensam tjej på stan. Eller ens tjejer överhuvudtaget. Oavsett klädstil. 

Vi ska behandlas med respekt. Vi är inga objekt eller leksaker. Vi är människor. 
 
Jag bävar inför tanken ifall vad som hade kunnat hända. Hur hade jag kunnat försvara mig mot ett killgäng? Jag hade inte ens kunnat försvara mig mot en enda kille. Hade någon i min omgivning just då brytt sig ifall att de hade dragit iväg med mig, förmodligen skrikandes? Hade någon stoppat dem? Vad hade hänt om samma händelse hade skett, fast på ett mindre centralt ställe? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Instagram
RSS 2.0