Prestationsångest, skoltrött, skuldkänslor etc etc. 

Ugh, orkar inte mer. 

Jag älskar att plugga. Mer än något annat. Att få kunskap, lära mig nya saker och förstå hur allt fungerar. Jag älskar det! Och inte bara att lära mig om molekylärbiologi, utan om allt! Det är väldigt få personer som förstår min entusiasm och engagemang. Men vad ska man annars vara intresserad av? Är inte alla vetgiriga? Barn har jag märkt är väldigt vetgiriga, men antar att det växer bort med tiden, förutom för mig då. 

 

Men just nu orkar jag inte plugga mer. Jag är inte koncentrerad på lektionerna. Har alltid med mig datorn eftersom att jag antecknar med den, vilket dock är farligt då jag hittar andra roligare artiklar (som faktiskt handlar om vetenskap) att läsa, och småspel att spela. Jag lyssnar inte och antecknar inte, så när det väl är dags för att plugga, så går det inte! :D 

För det första är ämnet inte intressant. Själva sekvenseringen är intressant. Hur man får ut vilka nukleotider ett genom består av och vad man kan göra med informationen. Men inte den praktiska delen. Att använda databaser. Helt ointressant! För det andra är det svårt. Matematik och biologi fungerar inte, som jag tidigare skrivit. Det är dessutom svårare att förstå eftersom att jag inte är intresserad. Jag försöker liksom inte ens. 

Och nu är jag dessutom så skoltrött att jag inte orkar plugga. Vill bara ha sommarlov. NU. 

 

Och den där duggan... Klarade inte den första som jag gjorde, och gjorde omduggan förra fredagen. Inför omduggan så hade jag faktiskt pluggat. Försökte verkligen. Men fick tilbaka resultatet i tisdags och blev inte godkänd. Faktum var att jag till och med fick lägre poäng på denna, som jag hade pluggat på, än den som jag inte alls hade pluggat på. Hur kan man misslyckas så enormt? Jag har aldrig i hela mitt liv blivit underkänd på något!

Det som händer nu är att jag ska prata med kursledaren om det jag tycket är svårt. Han sa; "Fundera över det ni tycker är svårt och prata med mig om det". Fundera? HA! Det behövs då verkligen inte. Men får hoppas att det går bra eller något i den stilen...