Idag börjar jag inte min föreläsning förrän vid 1, och det är ju skönt! Däremot bokade jag en tvätt-tid idag, vid 7, så jag ska ägna mig åt att tvätta hela morgonen istället för att sova! 

Jag har haft en väldigt lugn helg där vi i fredags åkte och hälsade på killens mamma och syster och åt god mat där. I lördags var killen och festade med sina klasskamrater, men jag bestämde mig för att vara hemma och kolla på Doctor Who. Jag ville dessutom ha en lugn helg hemma eftersom jag har jobbat typ nästan varje lördag hela sommaren. Och sedan har jag spelat massa The Sims 4 som kom ut för 4 dagar sedan!

 

Som många andra tjejer har jag dessutom fokus på min vikt, hur mycket jag väger. Mitt mål sedan länge har varit att i alla fall nå 50. Har försökt i flera år och varit så underviktig att alla i skolan och runt omkring mig trodde att jag var anorektiker. Jag lyckades nå 50 kg för några månader sedan, och har legat över den gränsen sedan dess! Mitt nya mål har nu varit att väga 55 kg. Och det går verkligen framåt! Det är inte heller varje kilo som är otroligt jobbigt och kämpigt att öka, utan varje hekto. Nu pendlar jag dock mellan 52 och 54 och imorse vägde jag 54,9. Det mest irriterande här är 0,9. Kan jag inte bara få väg 55!? Jag är i vilket fall som helst nöjd med min vikt jag har nu. Mitt egentliga mål är ju att inte vara underviktig i alla fall och just nu ligger min BMI på ungefär 19,1 där gränsen för undervikt går vid 18,5. 

Något som irriterar mig ytterligare är personer som tycker att man ska vara lycklig att man inte går upp i vikt hur som helst. Ja, det är väl en fördel att jag inte går upp hur mycket som helst av att äta typ ingenting, men inte när det är såpass svårt att gå upp i vikt att jag inte ens kan ha en normal vikt. Att ha en normal vikt är optimalt för att man ska må bra. Man blir exempelvis tröttare lättare när man är underviktig, och fryser mer! Mina händer är kalla, konstant. Och enda gången jag inte fryser är när det är över 30 grader. Visst, man får "snyggare" kropp också när man är smal, vilket jag inte heller riktigt förstår hur det går till; oftast har man mindre former, om inte ens några alls.