Vaknade i tisdags med halsont. Jag gick till jobbet ändå, tänkte att jag ändå kunde försöka jobba och i sådana fall gå hem ifall att jag verkligen inte orkade jobba mer. Det var verkligen jobbigt, halsen gjorde ont och huvudet värkte, men jag höll ut till slutet! När jag vaknade på onsdagsmorgonen efter 3 timmars sömn hade jag ÄNNU mer ont i halsen och den var ordentligt svullen (det var det jag vaknade av). Precis när jag vaknade hade jag problem med att svälja, och jag kunde verkligen inte somna om. Tog ett par värktabletter under dagen och drack flera koppar med te. Det största problemet när man har så ont i halsen är att man tappar all lust att äta mat. Det finns verkligen ingenting som lockar och om man väl skulle äta så går det inte att få ner.

 

Jag har ju gått och trott de senaste dagarna att jag har drabbats av någon förkylning, men imorse när jag vaknade var min hals fortfarande lika svullen, vilket den inte blir när jag har en vanlig förkylning. Jag gick helt enkelt och kollade mig själv i halsen i spegeln med en ficklampa och kunde konstantera att jag hade vit beläggning på mandlarna, vilket förmodligen innebär halsfluss.

 

Pratade med sjukvårdsupplysningen lite senare på dagen för att rådfråga om jag skulle gå till läkaren för att få antibiotika eller inte. Idag (om man annars är fullt frisk) får man sällan följdsjukdomar och det läker ofta ut av sig självt. Med tanke på att antibiotika används så vårdslöst idag och antal fall med antibiotikaresistens ökar hela tiden så ska man undvika att äta antibiotika. Självklart ska man ta det om man absolut måste, men om det finns möjlighet för kroppen att ta hand om bakterierna själv så ska man försöka undvika antibiotika. Men, jag fick i alla fall rådet att gå till läkaren tidigt imorgon ifall att jag inte kände mig bättre så att de kan göra en odling och bedöma om jag måste ha antibiotika eller inte. 

 

Det är otroligt jobbigt att inte må bra, men jag har som tur är ingen feber och förhoppningsvis blir jag bättre snart!