Är i skolan och väntar på att min polymerase chain reaction, eller PCR som det förkortas, ska bli klar. Man använder PCR för att amplifiera en specifik DNA sekvens. Genom att hetta upp DNA delas dubbelsträngen och specifika primers binder till ett område före och efter sekvensen. Ett polymeras bygger sedan på sekvensen med en av enkelsträngarna som mall. Sedan upprepas detta i flera cykler tills man har ett tusental till miljontals kopior. Med en gelelektrofores kan man senare separera de amplifierade DNA sekvenserna och man får fina band på en gel. Med hjälp av denna metod kan man ta reda på om exempelvis en mus har eller inte har den genotyp man letar efter. 

Jag gjorde detta tidigare idag men det visade sig vara för mycket DNA i provet så jag fick göra om det från början igen, men spädde först ut proverna med DNA så att koncentrationen blev lägre. Det är lite trist när det inte funkar första gången, men det känns som att det bara är så inom vetenskap och forskning. Ingenting fungerar någonsin! Och om det fungerar så beror det enbart på tur, inte skicklighet. 

 

Utöver att mina PCR och gelelektroforeser inte fungerar så går det väl ändå rätt bra på exjobbet. Jag har fått vävnad som jag har fått skära i, fixera och sedan bädda in i paraffin. Genom att bädda in en vävnad i paraffin kan man på ett väldigt lätt sätt göra sektioner och genomskärningar av vävnaden för att se hur den är uppbyggd. Detta kan också kombineras med att djuret först är genetiskt modifierat. Man kan då se vilka ändringar som skett i vävnaden när man tagit bort/lagt till en gen. Många har säkert sett bilder på vävnad i genomskärning i biologiböcker etc, men känslan när man får se vävnaden man förberett själv i ett mikroskop är obeskrivligt. Det är så otroligt häftigt! Det är sådana tillfällen jag blir 100% säker på att jag har valt rätt ämne att studera och jobba med.