Ibland blir jag trött på mig själv. Det har gått ett par veckor sedan jag skar mig i fingret och jag går numer runt med mepiform och tejp runt fingret för att inte få ett stort otrevligt ärr. Dessutom gör fingret fortfarande ont när jag använder det så det är skönt att ha ett skydd runt. Men, igår när jag skulle diska och städa i köket så stoppar jag ner handen i diskhon för att plocka upp spisskrapan. Och jag gör det utan att riktigt kolla var jag har min hand. Det hela slutar med att jag skär mig i pekfingret och det FORSAR blod. Jag fick ingen panik utan min reaktion var mer "FAN inte nu igen -.-". Jag tvättade av fingret för att bedöma hur allvarligt det var, om det var såpass djupt att jag skulle behöva sy, IGEN, men som tur var så var såret mycket mindre och inte alls lika allvarligt. Förra gången rök nästan hela fingertoppen. Nu var det ett djupt jack in i fingret. Så jag tvättade av det och tryckte en stund för att det skulle sluta blöda och satte på ett plåster. Nu har jag tejpat så att hudfliken stannar kvar mot såret. 

Det är liiiite irriterande att ha plåster på båda pekfingrarna nu faktiskt. Vänsterhanden går bra, men höger OCH vänster går mindre bra. När jag ska göra saker som innebär att händerna blir blöta så står jag en kort stund och kollar på händerna och undrar vilket finger jag ska offra. Det är också jobbigare att använda datormusen och sitta och skriva på datorn, fingrarna glider liksom över tangenterna. Jag skrev också i förra inlägget att det var riktigt varmt på gymmet när man tränar. Och det är också en grej som är jobbig; klistret på mina plåster slutar funka när jag blir varm och svettas om händerna/fingrarna, vilket resulterar i att mina plåster lossnar när jag tränar. 
Men aja, det finns värre problem i världen.