Jag blir galen på min hals. Den gör inget annat än att klia, vilket gör att jag måste hosta. Det hade varit helt okej att hosta om nu kliandet hade gått över, men nej. Det kliar bara ännu mer av att hosta. Jag har testat ipren (tar ner svullnaden som orsakar kliandet), halstabletter, te, vatten och att inte andas. Men ingenting fungerar. Jag ringde dock vårdcentralen igår för att få tid till att träffa en läkare/distriktssköterska som kunde skriva ut receptbelagd hostmedicin men jag fick svaret tillbaka att jag skulle gå till apoteket och köpa receptfri hostmedicin. Bad pojkvännen köpa till mig igår vilket han glömde, men jag glömde också att påminna honom så det var väl delvis mitt egna fel. Och sedan tänkte jag väl att jag kunde överleva med mina andra huskurer, men det visade sig inatt att jag inte kan göra det. 

Jag gick och lade mig i samma tid som min pojkvän eftersom jag vill ha en någorlunda normal dygnsrytm. Innan har jag suttit uppe i några timmar och pluggat och "hostat av" mig så att han ska kunna somna utan att jag stör. Igår gick jag som sagt och lade mig samtidigt och försökte undvika att hosta. Jag lyckades konstigt nog somna, förmodligen på grund av att min ipren började fungera. Men vid 1 vaknade jag av att halsen kliade. Jag gick upp, drack lite vatten men hostattacken var oundviklig. Så jag hostade av mig en stund, tog en halstablett och lade mig igen men kunde inte somna eftersom jag var superpigg och min hals kliade. Läste tredje boken i Game of Thrones på mobilen och lyckades till slut bli så trött att jag somnade igen. Men självklart vaknade jag någon timme senare av att halsen kliade och hade återigen svårt för att somna. Antar att det inte kommer bli så mycket bättre inatt så jag ska nog åka till närmaste apotek idag och köpa någon hostmedicin (som förhoppningsvis fungerar!) men också handla lite grejer som vi glömt handla. Det hade varit så underbart att bara få sova 7-8 timmar i sträck... med den lilla sömn jag får nu så kommer jag aldrig bli frisk!

 

Jag har blivit råförkyld. Förkylningen kom som en blixt från klar himmel. Ingen förvarning alls av att man känner sig lite småkrasslig och sedan blir förkyld. De första dagarna har inneburit nästan konstanta nysningar och en jobbigt rinnande näsa. Nu är jag inne i fasen där jag hostar dag och natt. De senaste nätterna har jag knappt kunnat sova någonting eftersom att jag först inte kunde andas under de första nätterna, och nu senast inatt kliade det konstant i halsen. Det var väldigt längesedan jag hade en sådan ordentlig förkylning. Det är verkligen inget jag önskar ens min värsta fiende. Men jag får bara hålla ut och försöka vila så mycket det går. Ytterligare något jag tycker är jobbigt med att vara förkyld är att jag inte har någon matlust alls. Jag får i mig mat 1-2 gånger per dag. Jag är ALLTID sugen på någon typ av mat men nu är jag inte sugen på någonting alls, vilket är oerhört ovanligt. Och jag har verkligen ingen lust att äta även om jag såklart vet att jag måste göra det ändå. Igår fick jag dock i mig kalops till middag, vilket jag verkligen var tvungen att äta eftersom att det tog mig 3 timmar att slänga ihop. Jag använde min nya fina gjutjärnsgryta (Le Creuset) som jag fick av min mamma i examenspresent. Det är första gången jag har fått möjlighet att använda den men den kommer användas många,  många fler gånger i framtiden! Kanske ska tillaga pulled pork snart? 

Nu har jag egentligen inte tid att vara sjuk eftersom jag jobbar mycket (tar inget studielån längre) och går i skolan. Och sedan vill jag ju hinna träna också. Vilket jag inte har kunnat göra. Jag har nästan abstinens, vilket är ovanligt, men träningen har blivit en rutin för mig. Om jag har föreläsning sent på dagen så går jag upp tidigt på morgonen, äter frukost och tränar. Och om jag har skola tidigt så tränar jag direkt efter skolan. Det har funkat väldigt bra hittills, förutom nu då, när jag ligger hemma och är sjuk. Det enda som har varit bra är att jag har lyckats plugga mycket. Statistik är ett ämne jag tycker är svårt och jag vill verkligen klara kursen så jag gör verkligen allt jag kan för att förstå. 

 

Sommaren börjar lida mot sitt slut! Eller ja, "sommaren". Det har varit några få enstaka dagar som har känts som riktiga sommardagar. Och även om det har varit fint väder så jag har jobbat, jobbat och jobbat. Jag har försökt jobba så mycket som jag hunnit och orkat och som det funnits möjlighet till. Jag är fortfarande kvar på kasinot, och det har faktiskt varit riktigt roligt! Pokemon Go kom ju ut också nu i sommar. De första dagarna snittade jag 20.000 steg. Jag tog till och med tillfället i akt att gå hem från jobbet mitt i natten. Det ni!

 

Jag och min pojkvän firade även 4 år för typ en månad sedan. Det var min tur att överraska och jag bjöd honom på Sankt Jörgen Park Resort (ett spa), och det var awesome. Servicen var kanske inte den bästa, men hotellet och spat var riktigt fint och vi hade två helt underbara nätter! Några dagar senare bilade vi upp till Åre med två kompisar för att cykla Downhill. Backarna i Åre fungerar utmärkt till det och det finns möjlighet att slänga på cyklarna på liften upp till toppen. Det var svårt, farligt och galet roligt. Jag ramlade såklart ett antal gånger och kom hem med stora feta blåmärken på mina ben. Överkroppen klarade sig dock bra! Sedan kom vi hem och jag jobbade lite mer innan jag var ledig en vecka innan skolan började.

Jag kom in på statistikkursen jag ansökte till, och har nu avklarat första veckan. Föreläsningarna är väldigt intressanta men det är väldigt många termer och definitioner att lära sig. Det är inte så krångligt (än), utan bara mycket information att ta in på samma gång. Jag ska försöka vara en duktig student under denna kursen för jag vill verkligen klara av den. Ämnet är ju trotsallt något jag har svårt för och är något som jag inte riktigt är förtjust i. Men jag är openminded och ska övervinna mina rädslor!

Nu, äntligen, har jag lämnat in mitt arbete! Det tog sin lilla tid, men min examinator sa faktiskt att den skulle vara inne senast innan midsommar. På sätt och vis har det varit skönt att ha lite mer tid på sig eftersom jag har kunnat fokusera mer på detaljer. Det har stundvis varit svårt att koncentrera mig och skriva. Och när jag väl har skrivit så har jag skrivit väldigt lite. Jag har dessutom fokuserat lite för mycket på att beskriva om helt onödiga saker; som att jag hade skrivit en sida om hornhinnan när mitt arbete egentligen har handlat om näthinnan. Men allt ordnade sig till slut. Jag blev nöjd med arbetet! Det känns så otroligt skönt att äntligen vara klar efter 5 års studier! Det är på samma gång lite läskigt - vad händer nu? Jag har inte direkt haft någon plan. Jag har väl funderat lite på det då och då och sökt lite jobb. Jag har även sökt doktorandtjänster och var på en intervju för någon vecka sedan. Om de är intresserade av mig så hör de av sig denna eller nästa vecka. Då kommer jag få "provjobba" och helt enkelt se hur det är på den avdelningen som tjänsten ska vara. Tycker det verkar bra, både för min skull och för deras skull. Det kan ju vara så att jag känner att jag inte passar in där överhuvudtaget. Jag tycker dessutom att det är viktigt att man hittar en doktorandtjänst som är intressant och rolig. Speciellt eftersom man kommer vara anställd i fyra år. Och även om jag inte skulle få den tjänsten så har jag fått mer erfarenhet av att gå på arbetsintervjuer.

I sommar kommer det inte heller gå någon nöd på mig. Jag har tänkt att jag ska jobba lite då och då på kasinot och se till att skaffa körkort. Enda problemet jag har just nu är att jag inte vet vilken körskola jag ska välja. Det finns en del i Göteborg och det är svårt att veta vilken som är bra. Många är också väldigt dyra. Det finns en körskola i Ytterby som min kille gick hos, men det är alldeles för långt för mig att åka. Jag har ingen lust att pendla. Men sökandet fortsätter. Jag vill dock sätta igång så snart som möjligt! 

 

Jag har haft lite problem de senaste dagarna med min masteruppsats. Jag sitter verkligen ner och pluggar under dagarna. Letar artiklar, läser och försöker skriva. Men jag får inte ner mer än två meningar på en dag. Jag läser ju om ögat och dess struktur just nu och det är sjukt svårt att hålla sig till ämnet och det som mina experiment verkligen har handlat om. Jag går verkligen in på detalj hur fotoreceptorerna i ögat fungerar och det är helt irrelevant. Men eftersom jag har mått lite dåligt över uppsatsen så åkte jag faktiskt in till skolan idag i hopp om att hitta någon att få lite inspiration från och för att bekräfta det jag tänker; att jag skriver för detaljerat. Andra anledningen till att jag åkte in var för att jag glömt min anteckningsbok där när jag åkte hem för två veckor sedan... 

 

Det var skönt att få prata och bolla idéer och också att träffa klasskamraterna. När man är hemma och skriver så möter man inte så mycket annat folk än sin sambo. Inget fel på honom såklart, men jag har saknat lite annat umgänge ändå. Det är skönt att prata med människor som sitter i lite samma sits som mig. Efter att jag var en stund i skolan så åkte jag in till stan och lämnade tillbaka min bikini på Hunkemöller jag köpte för en vecka sedan. Bikinin var väldigt snygg, men en metalldetalj som höll ihop två snören på ryggen gick sönder när jag tog av mig den. Självklart var ju alla storlekar slut men jag testade ett par andra bikinis med stor hjälp av personalen. De hjälpte mig med storlekar och modeller och i princip allt. Tillslut hittade jag en perfekt bikini som jag bytte till. Om det är något jag värderar i butiker jag handlar så är det att få bra och professionell hjälp, och det fick jag verkligen!

 

Men nu sitter jag återigen och pluggar och det tar ju aldrig slut. Min pojkvän är på lan hos en kompis

så jag är hemma alldeles själv. Men det går ingen större nöd på mig! Jag har unnat mig lite chilinötter och ett glas vitt vin!

 

 

Idag påbörjade jag andra träningsveckan på det träningsprogram jag kör nu. Målet är att jag om ca 10 veckor ska kunna springa 5 km. Denna vecka ökade sträckan med några hundra meter. Ingen jättestor förändring. Jag går ändå hela vägen runt sjön vilket är ca 2,9 km. Imorse var det dessutom väldigt fint väder ute, så jag klagar inte! Skönt att börja dagen med en go promenad. 

 

Det blir fortsatt skrivande på rapporten idag. Det går inte så bra känner jag. Det går långsamt och det är svårt att hitta källor. Det är faktiskt det som tar mest tid; att hitta vettiga artiklar med information så att jag förstår. Om jag inte förstår det jag ska skriva om så blir det bara jobbigt att skriva. Just nu skriver jag om näthinnan och om hur fotoreceptorerna fungerar. Det är sjukt intressant men det är svårt att förstå uppbyggnaden av cellerna om jag inte hittar bilder att kolla på. När det går dåligt med artikel-letandet så blir jag frustrerad och tappar fokus. Jag får så otroligt svårt för att koncentrera mig eftersom jag inte tycker att det är kul. Annars så gillar jag faktiskt att skriva och tycker att det är kul även om det är jobbigt. Jag får peppa mig under dagen och försöka kämpa med letandet. Eller helt enkelt hoppa över delar och fortsätta skriva på andra.

Har tidigare funderat och reflekterat över mina upplevelser som tonåring kring min vikt och skinny shaming. Fat shaming är ett hett ämne att prata om men många glömmer att det motsatta, skinny shaming, är minst lika fel och minst lika viktigt att ta upp. Här nedan har jag skrivit ner mina upplevelser om just detta och hur det har fått mig att må. 

Under hela min barndom hade jag problem med min vikt och var underviktig och extremt smal. Jag var benig och man såg mina revben klart och tydligt. Men jag hade aldrig en ätstörning, tvärtom. Jag älskade att äta mat (bortsett från grönsaker). När jag var 12 år vägde jag 32 kg. Då var jag visserligen kort också, men det var då hela helvetet började. Jag minns inte riktigt hur ofta jag gick till skolläkaren, men det var ett himla tjat om min vikt helt plötsligt. Tänk då att man är 12 år och inte riktigt har börjat bry sig om sitt utseende än. Men det kom att ändras när skolläkaren stod och petade mig i magen och skulle undersöka om jag hade fått könshår.

Jag började helt plötsligt bry mig om att jag var 12 år och inte hade fått bröst än. Att jag inte hade fått mens. Jag började hata idrott och slutade duscha med de andra tjejerna på grund av min osäkerhet. Skolsystern började dessutom kontrollera att jag verkligen åt mat på lunchen. Om jag hade tagit för mycket mat och inte orkade äta det så tvingade jag i mig resten. Om jag slängde det så fick jag dåligt samvete. 

Högstadiet. Helvetet fortsatte. Istället för att få tid till att fokusera på studierna, som jag älskade, så tvingades jag lägga all min fokus på min vikt. Jag gick till skolläkaren och skolsystern med några månaders mellanrum för att kontrollera vikten och varje gång hade jag ångest över att jag inte hade gått upp så mycket som de ville att jag skulle gå upp. Jag låg ju under kurvan, för vad som är "normalt". Jag hade återigen inte fått mens och det skulle kontrolleras om jag hade fått könshår. Jag var en helt vanlig flicka i 12-15 års åldern som mådde bra. Jag åt mat och var glad. Studierna gick bra och skolan var rolig. Det var inget som helst fel på mig, men ändå skulle skolläkaren leta efter orsaken till ett fel som inte ens fanns. Det togs blodprover på mig för att kolla mina värden, som var bra, och de började till och med prata om att skicka mig till BUP. Jag kan tycka att det är bra att de följer upp en person som är underviktig för att utesluta ätstörning, men trots att inget fel hittades så fortsattes sökandet på bekostnad av min psykiska hälsa. Man måste nå en gräns någon gång. 

 

Till råga på allt så hade jag självklart klasskamrater som tjatade om hur smal jag var. Hur fel det var. Hur sjukt det var. Jag fick kommentarer om att jag skulle äta mer. Jag fick till och med kommentarer om att jag var ett "anorexibarn" av min kompis och jag fick höra att jag inte var en riktig kvinna som de andra eftersom jag inte hade fått min mens än. Från att vara helt obrydd om mitt utseende och om min vikt blev jag helt plötsligt oerhört medveten om min kropp. Trots att jag följde "normen" och var smal så var det inget jag mådde bra över. Jag skämdes över min kropp.

 

Från att ha varit en glad 12 åring blev jag helt plötsligt deprimerad och mådde så oerhört dåligt för att jag och min kropp inte var tillräckligt bra. Jag åt, och åt och åt. Men min vikt stod still. Att säga till någon att "äta mer" är så oerhört flummigt. Speciellt till en 12 åring som inte vet ett skit om kolhydrater, proteiner och fett. Hur kan en 12 åring veta vad som är bra att äta mer av? Eller vad som krävs för att öka i vikt? 

Åren gick och jag gick ur högstadiet. Äntligen. Jag slapp den destruktiva miljö som inte lät mig vara mig själv. Där jag inte fick se ut hur jag ville och där jag inte fick bry mig så mycket jag ville om skolan. Det kändes som att inget jag gjorde i högstadiet var rätt. Allt var fel, allt skulle hackas på. Jag började på gymnasiet och skulle på mitt första besök hos skolsystern. Fan. Fick återigen ångest över vad de skulle säga om att jag var underviktig. Men jag gick dit och berättade om min tidigare erfarenhet. Försäkrade dem om att jag åt och mådde bra, trots låg vikt. Och under sommaren hade jag fått min mens, 16 år gammal. Skolsystern kollade på mig och såg att jag såg ut att vara frisk och må bra. Efter det så gick jag bara till skolsystern på de årliga kontroller man hade. Det var en sådan lättnad att inte ha en person som hela tiden skulle peta på mig och tjata på mig att äta mer. Jag mådde helt plötsligt bra igen och kunde fokusera på mina studier. Arbetsmiljön i skolan var bra och jag blev inte dömd och mobbad för mitt utseende. 

Nu blev det en "wall of text". Men min slutpoäng är helt enkelt att sluta med skinny shaming av människor. Jag såg en video om Johnny Depps dotter och kommentarerna till videon handlade om hur sjukligt smal alla tycker att hon är. Hur sjuk hon ser ut, hur smal hon är, att hon ska äta mer etc. Efter att ha vuxit upp med den typen av kommentarer så blir jag arg när en 16 årig flicka ska tvingas höra samma sak. Vi ska vara så toleranta mot människors utseende, men bara när det kommer till fetma och sådant som är utanför "normen". Ja, det är norm att vara smal. Men trots att det är norm så får smala utstå en himla massa skit ändå. Det är inte okej att mobba människor som följer normen heller. Det finns ingen anledning till att någonsin mobba en annan människa överhuvudtaget. Denna tjejen kanske inte ens har ätstörningar som kommentatorerna påstår, utan hon kanske bara är som jag var. Lika mycket som det kan vara genetiskt att vara överviktig så kan det vara genetiskt att vara underviktig också.

Det är inte okej med fat shaming, så varför skulle skinny shaming vara det? 

Ibland blir jag trött på mig själv. Det har gått ett par veckor sedan jag skar mig i fingret och jag går numer runt med mepiform och tejp runt fingret för att inte få ett stort otrevligt ärr. Dessutom gör fingret fortfarande ont när jag använder det så det är skönt att ha ett skydd runt. Men, igår när jag skulle diska och städa i köket så stoppar jag ner handen i diskhon för att plocka upp spisskrapan. Och jag gör det utan att riktigt kolla var jag har min hand. Det hela slutar med att jag skär mig i pekfingret och det FORSAR blod. Jag fick ingen panik utan min reaktion var mer "FAN inte nu igen -.-". Jag tvättade av fingret för att bedöma hur allvarligt det var, om det var såpass djupt att jag skulle behöva sy, IGEN, men som tur var så var såret mycket mindre och inte alls lika allvarligt. Förra gången rök nästan hela fingertoppen. Nu var det ett djupt jack in i fingret. Så jag tvättade av det och tryckte en stund för att det skulle sluta blöda och satte på ett plåster. Nu har jag tejpat så att hudfliken stannar kvar mot såret. 

Det är liiiite irriterande att ha plåster på båda pekfingrarna nu faktiskt. Vänsterhanden går bra, men höger OCH vänster går mindre bra. När jag ska göra saker som innebär att händerna blir blöta så står jag en kort stund och kollar på händerna och undrar vilket finger jag ska offra. Det är också jobbigare att använda datormusen och sitta och skriva på datorn, fingrarna glider liksom över tangenterna. Jag skrev också i förra inlägget att det var riktigt varmt på gymmet när man tränar. Och det är också en grej som är jobbig; klistret på mina plåster slutar funka när jag blir varm och svettas om händerna/fingrarna, vilket resulterar i att mina plåster lossnar när jag tränar. 
Men aja, det finns värre problem i världen. 

Igår morse när jag vaknade stack jag direkt till Härlanda Tjärn och tog en powerwalk. Jag älskar verkligen att gå i skogen och jag har saknat att ha en skog att gå i. Jag är ju uppvuxen i skogen och har levt en stor del av mitt liv ute på landet. Nu när man har studerat så har det varit bra att bo i stan; man slipper körkort och dyra kostnader som man får när man har bil. Kollektivtrafiken funkar väldigt bra. Jag är riktigt glad att vi ändå flyttade hit efter att ha bott på Lindholmen. Lindholmen är också fint på sitt sätt. Att åka longboard på piren sent på kvällen var roligt och mysigt, och det var perfekt att sitta på piren under varma sommardagar. Men det fanns inget fågelkvitter annat än måsar som skränade. Och det var ett konstant skrän av alkoholister och drogpåverkade utanför fönstret. Så att bo lite längre bort från stan men med en skog i närheten, träd utanför lägenheten och vakna upp av fågelkvitter, är helt perfekt. 

 

Senare under dagen blev det lite plugg, matlagning och sedan gick jag och pojkvännen och tränade. Gymmet vi tränar på nu är helt okej, det är väldigt skönt att det ligger såpass nära oss att vi inte behöver ta buss till gymmet. Men ett problem som har uppkommit nu när det blivit varmare ute är att det är OTROLIGT varmt inne på gymmet. Luften är kvav och varm. Man svettas innan man ens har börjat träna. Värmen är utmattande och det är inte särskilt praktiskt att bli trött och seg innan man ens har börjat träna. Jag ska försöka skriva ett mail idag till gymmet och klaga och be dem fixa ventilationen. 

Övriga planer idag är att skriva mer på uppsatsen. Vill som sagt bli klar. Och sedan blir det förmodligen träning igen ikväll! 

 

Fredagen slutade med shopping på NK och Hunkemöller - chinos till pojkvännen och bikini till mig. Är lite avundsjuk, vill också ha chinos! Men shoppingen på Hunkemöller gav mig lite ökad kunskap om mina boobs. Jag har tydligen haft fel storlek på BH. Är mycket smalare runt bröstkorgen än vad jag "trott" att jag är. Att jag haft en större storlek runt beror visserligen på att jag hatar när BHn sitter för tight runt bröstkorgen, men jag var så mycket som 10 cm off. Efter att vi kom hem från shoppingen var vi helt slut och lagade mat. Det blev ingen träning. 

 

I lördags lagade jag amerikanska pannkakor till frukost. Inte supernyttigt, men så sjukt gott! Jag har dock ingen sylt eller sirap på utan tinar jordgubbar och mixar och använder som "sylt". Riktigt fräscht och gott! Någon timme senare tog jag cykeln till sjön och gick en rask promenad - utan att gå vilse! Min pojkvän åkte också dit kort efter att jag gjorde det men han satsade på att jogga runt istället. Vi tränade en gång till på kvällen, men då gick vi till gymmet och körde styrka. Vet inte om det ska kännas sorgligt eller bra att vara på gymmet klockan 8 på en lördagskväll. Men det känns bra i kroppen efteråt i alla fall! Efter träningen lagade vi mat; bakpotatis och stekt rostas. Det är så otroligt lätt att tillaga men det är så sjukt gott! 

Ännu senare på kvällen/natten satt jag och skrev på mitt masterabete. När jag skriver under dagen så går det inte alls bra. Jag tappar fokus, blir uttråkad, rastlös etc. Men på natten, när jag är trött efter två träningspass så får jag helt plötsligt inpiration och ett flow när jag skriver. Fick mer skrivet igår, 3 på natten, än vad jag fått under hela veckan. 

För mig som har varit hemma i två veckor och kommer fortsätta vara det de kommande veckorna till min inlämning så är det inte så speciellt med helg. Jag är ju "ledig" hela tiden! Den enda skillnaden är att min kära sambo äntligen kommer vara hemma med mig. Även om jag inte har några problem med att vara ensam och trivs med det så saknar jag ändå att umgås med honom. Vi bor ju tillsammans och träffas varje dag, men det blir inte så många timmar. Jag brukar dessutom jobba nästan varje helg så då ses vi knappt heller. Så jag ser verkligen fram emot en mysig helg med honom nu!

 

Igår bestämde jag mig för att börja springa, vilket jag också gjorde. Det gick riktigt bra tills jag insåg att jag aldrig kom runt sjön jag tänkte gå runt, utan att jag hade börjat gå rakt ut i skogen. Jag hade ingen aning om var jag var, trots att jag hade min smartphone med GPS. Motionsspåren i skogen gick nämligen inte att se på min GPS. Till slut hittade jag en väg som fanns på min GPS och jag kunde äntligen hitta tillbaka. Det slutade med att jag gick 4,69 km istället för planerade 2,18 km. Men det var inte så farligt, kul med lite vardagsäventyr! Det jag gillar starkt med appen är att telefonen talar om för mig hur långt jag gått, hur långt jag har kvar och helt enkelt ger mig statistik under tiden. Då slipper man kolla på telefonen hela tiden för att veta hur långt man har gått. I slutet av träningspasset så sa den till och med "Du klarar det!" (med mekanisk röst). Kul med lite pepp och ett bra sätt att träna på om man inte har en kompis att träna med. 

 

Idag funderar jag dock på att vila eftersom jag har ont i hela kroppen och min träningsvärk i rumpan inte har släppt än. Beroende på hur rastlös jag blir efter pluggandet så kanske jag åker och tränar ändå. Men det återstår att se!

 

Även om jag är ganska kass på att vara produktiv så är jag faktiskt duktig på att gå upp på morgonen. Mycket duktigare nu när jag är hemma än när jag faktiskt måste gå upp och åka till skolan. Jag gick dock och lade mig lite för sent igår (1) och vaknade tidigt imorse (5) och kunde inte somna om. Största anledning var på grund av att jag har så sjuuukt ont i kroppen. Sedan jag skadade fingret i början av april så har jag förlorat min gym-rutin. Det har inte blivit bättre av att jag jobbat som en galning och har haft ett arbete att skriva. Jag har helt enkelt inte haft tid.

Mitt finger börjar långsamt bli bättre men ärret som håller på att bildas gör fortfarande ont och jag försöker använda fingret så lite som möjligt. Jag ska dessutom gå runt med Mepiform på fingret som sägs hjälpa till med ärrbildningen, och ser till så att ärret inte blir för stort eller att man får andra problem med det. Jag testade att träna i måndags (efter en himla massa veckor) vilket gick bra, speciellt med tanke på fingret. Det som har gått mindre bra är träningsvärken. Jag har fortfarande extrem träningsvärk i rumpan efter att ha tränat i måndags. Jag tränade också både i tisdags och igår och den sammanlagda träningsvärken i alla muskler är brutal. Så det var anledningen till att jag inte kunde sova. Fanns ingen sovposition jag kunde ligga i utan att ha ont. Det var bara att gå upp och acceptera ödet!

Förhoppningsvis kan jag få något gjort idag trots min bristfälliga sömn. I värsta fall får jag ta en powernap. Jag hade dessutom planerat att testa att springa runt en sjö som ligger i närheten. Även om styrketräning är bra att hålla på med så är konditionsträning också bra, speciellt för hjärtat. Jag skäms nästan för min dåliga kondition men man måste ju börja någonstans. Hittade dessutom ett träningsprogram i S Health på telefonen som jag tänkte testa. Varför inte liksom? Det är ju bra att ta en paus i pluggandet också, man blir ofokuserad efter ett tag!

 

 

Efter att ha utfört experiment i labbet sedan i september förra året så sitter jag äntligen ner och skriver på mitt arbete. Det har varit otroligt svårt att börja, som det alltid är. Men nu har jag äntligen kommit igång och jag har inte lång tid på mig! Mitt arbete ska presenteras den 10e juni men jag ska ha examensfesten med släkten redan den 5e. Min lillasyster tar också sin examen, fast sin kandidat, ungefär samtidigt som mig. Det är som tur är inget krav att det skriftliga arbetet måste vara klart innan den 10e (även om min examinator önskar det), utan han har sagt inlämningen ska ske senast innan midsommar. Jag hoppas för allt i världen att jag verkligen är klar innan dess. Efter att ha studerat i 5 år så känner jag inte riktigt för att dra ut på det. Jag vill bli klar. Nu. Jag vill börja jobba och göra nytta i världen. Och det är också något som är jobbigt, utöver uppsatsskrivandet då. Att söka jobb. Har sökt ett par jobb och varit på en intervju på ett konsultföretag. Det finns tyvärr inte så många jobb inom mitt område i Göteborg, utan de flesta finns i Stockholm, Uppsala och i Lund. Jag känner mig dock inte redo för att flytta varken söderut eller norrut. Göteborg är mitt hem. Om det inte löser sig med jobb på företag så har jag ändå sökt ett par doktorandtjänster och ska fortsätta söka de som kommer ut. I allra värsta fall har jag ju jobb på kasinot och det är en stor trygghet. Jag vill verkligen inte bara sitta hemma när jag är klar med skolan. Jag skulle gå i taket.
Något jag ska satsa på nu i sommar är ändå att skaffa körkort, vilket jag inte har gjort än. När man bor i stan där kollektivtrafiken funkar bra så finns det inte riktigt någon anledning till att ha bil, så jag har inte haft någon brådska med att skaffa körkort. Men nu ska jag minsann fixa körkort!

Min pappa fyllde år förra onsdagen, så dagen därpå tog jag tåget upp till Stockholm för att fira hans födelsedag med familjen (men han visste inte om att jag skulle komma)! Jag åkte med MTR Express och jag älskar det tåget! Tågresan går snabbt (3 h, 19 min), tåget är fräscht, oftast i tid, prisvärt och man slipper hålla koll på biljetter. 
Att åka till Stockholm som göteborgare är dock ett litet äventyr. Jag hade fyra minuter på mig, från det att tåget ankom, att ta mig till pendeln till mina föräldrar. Jag känner mig verkligen inte hemma på Stockholms Centralstation och jag vet inte hur många olika nivåer det finns där. Men jag hade kollat upp vilket spår mitt tåg skulle komma in till och var pendeln skulle gå ifrån så jag visste på ett ungefär hur jag skulle gå, och jag hann! 

Då jag kom så sent hem till mina föräldrar så väckte jag inte min pappa eftersom han skulle upp tidigt på morgonen. Jag gick och lade mig och överraskade min pappa på morgonen. Han trodde inte att det var jag först utan att de var min yngre syster som bor i Stockholm. Men när han insåg att det var jag så var han förvånad och glad och sa till min andra yngre syster att jag var lurig. Jag brukar nämligen överraska människor på deras födelsedagar (mamma, min pojkvän och nu pappa). 

På kvällen firade vi pappa och gjorde rödvinsmarinerad oxfilé med ugnsstekt potatis. Vi hade även gjort en rosa marsipantårta som vi åt som efterrätt. Dagen efter gick jag och mamma på ett 50-års kalas där vi åt ännu mer mat och tårta! Och igår när jag skulle åka hem tog vi en sväng till Mall of Scandinavia. Min mamma och pappa ska åka till Israel och min mamma ville köpa lite nya kläder inför resan. Så vi gick runt och shoppade lite kläder till henne och jag köpte en ny vit skjorta på Tommy Hilfiger. Jag har velat köpa en ett tag nu men har aldrig kommit till skott. Men jag passade på nu, och jag behöver den på onsdag då jag ska på arbetsintervju (!). 

Efter shoppandet åt vi på Vapiano, en av mina favoritrestauranger. Min pappa tyckte det var krångligt men mamma tyckte det var spännande att testa något nytt. Dagen började lida mot sitt slut och mitt tåg skulle gå vid 18.36 hem till Göteborg så efter att vi ätit blev jag körd till centralen och hoppade på tåget. Vi kom dock inte så långt. När vi var vid Södertäljebron stannar tåget och står still i 50 min då obehöriga sprang över spåren. Räddningstjänsten hade begärt trafikstopp och vi fick snällt vänta tills de hade gripit de obehöriga. Tåget blev väldigt försenat och jag kom hem senare än vad jag hade planerat. Sedan var det bara att hoppa rätt i säng. 

Nu har jag gjort det igen. Skadat mig. 
Skulle laga mat vilket innebar att jag skulle skära potatis. Det slutade med ett blodigt kök och ett besök på akuten. Jag skar mig såpass djupt i fingret att jag misstänkte att det behövdes sys. Min pojkvän hjälpte mig till akuten och jag fick sitta där ett par timmar tills de kunde sy ihop mitt finger. Bor väldigt nära akuten som tur är, så behövde inte ta bil eller buss utan kunde bara gå en snabb promenad. Min pojkvän gick hem efter en stund och hämtade lite snacks och ett par hörlurar till mig så jag kunde sitta och kolla på serier under tiden. Det gick ingen nöd på mig! 
Jag fick fyra stygn och bedövningen släppte nästan så fort de var klara, vilket innebar att jag inte kunde somna eftersom att det bultade så i handen. 

Nu några dagar senare så gör det nästan inte ont alls i fingret, och nästa vecka ska jag ta ut stygnen. Tills dess kommer jag inte vara i skolan eftersom jag inte kan utföra något speciellt labbarbete då jag inte får på mig handskarna. Så jag kommer vara hemma och läsa och skriva på mitt examensarbete. 

Förra gången jag skadade ett finger (långfingret på högerhanden) så klämde jag av fingertoppen i dörren. Min pappa hittade fingertoppen (!!) och tog med sig den till läkaren. De sydde, efter många om och men, på den igen. Det hela var mycket mer komplicerat än vad det verkar vara nu. Jag gick med stygnen mycket längre och jag gick dessutom med bandage runt hela handen nästan hela sommaren, vilket innebar att jag inte kunde bada. Det blev dessutom infekterat och en läkare ville kapa av fingret vid leden. Vi gick inte med på det utan träffade en annan läkare som inte alls tyckte att det var något fel. Det hela slutade till sist bra och fingret läkte. Den påsydda toppen ramlade av och fingret blev några millimeter kortare än motsvarande långfinger på andra handen. Men det kan jag leva med! 

 

Jag måste bli mer försiktig och hålla bättre koll på mina fingrar...

 

 

 

För snart tre veckor sedan gick jag den praktiska kursen i "Laboratory animal science" där jag fick lära mig hantera möss och råttor för att kunna injicera dem. Då kursen drog ut på tiden så innebar det att examinationen vi skulle ha den dagen ställdes in och sköts fram 3 veckor, till den 31e mars, vilket är imorgon. Jag har inte haft möjlighet att öva någonting under de senaste tre veckorna, och även om jag hade kunnat öva på möss så är inte möss särskilt svåra att hantera. Man kan få kontroll över dem med enbart en hand, och de är ju oerhört små. Råttor däremot är mycket större och starkare och man måste verkligen visa vem som bestämmer. Kursen gick ändå relativt bra för mig när jag hade hittat tekniken och mitt självförtroende - jag är trotsallt van vid hantering av smågnagare då jag haft både hamstrar, gerbiler och kaniner. Men även om kursen gick bra så är jag oerhört nervös. Jag vill bara klara examinationen och få mitt certifikat nu.

 

Jag får försöka hitta någon typ av motivation någonstans för att öka mitt självförtroende inför morgondagen. En bra text jag ofta vänder mig till när jag är osäker, nervös och behöver motivation är Markus 9:23 i Bibeln; ..."Allt förmår den som tror."

Under mitt masterarbete som jag påbörjade i höstas så har jag fördjupat mig mer i histologi (läran om biologisk vävnad) och utvecklingsbiologi. När man studerar vävnad så behöver man använda flercelliga organismer eftersom att bakterier och jäst är encelliga (en individ - en cell). Så mitt arbete har gått ut på att studera vissa vävnader och organ i möss som är genmodifierade. Jag får dock inte hantera mössen själv eftersom att jag inte har någon utbildning i det. Jag har helt enkelt fått hjälp av mina handledare som har gett mig de kroppsdelar och organ som jag har behövt för mina experiment.

 

MEN!
Jag har äntligen fått börja den kurs man behöver gå för att få tillstånd att arbeta med djurförsök! Så jag har precis påbörjat den teoretiska kursen och ska, när jag är klar med teorin, gå en praktisk kurs där jag får lära mig att hantera mössen. Förhoppningsvis är det inte mycket svårare än att hantera hamstrar...

 

Det känns också som att mitt "intresse" är unikt bland molekylärbiologer och forskare överhuvudtaget. Många tycker visserligen att djurförsök är okej att utföra inom vetenskapen, och är även ett nödvändigt ont, men det är väldigt få som vill utföra dem själva. Förutom jag då. Men det är väl tur att det finns människor som jag, som kan göra sådant som inte andra klarar av. För hur mycket vi än tycker att djurförsök är fel så är det något som tyvärr måste utföras för att vi ska få ökad kunskap om olika typer av sjukdomar.

 

Sedan kan man ju diskutera om ett människoliv är mer värt än ett djurliv. Varför, varför inte? Kursen jag går nu tar upp mycket av de etiska frågor som existerar kring djurförsök. Men det känns faktiskt bra att utföra djurförsök i Sverige eftersom vi har såpass många djurrättslagar och för att utföra djurförsök krävs det att man utförligt berättar vad man tänker forska på, vilka metoder man tänker använda och hur många djur man tänker använda. Man ska dessutom hela tiden sträva efter att använda så milda metoder som möjligt så att djuret får lida så lite som möjligt och att använda så få djur som möjligt. Sedan kommer en kommitté besluta om man får tillåtelse till att utföra djurförsöket. Man jämför då hur mycket djurförsöket kommer ge till oss människor, och hur mycket lidande djuren kommer utsättas för. Under själva försöket sätter man dessutom djurets lidande före studien. Om djuret lider alldeles för mycket så avlivar man det, utan att ta hänsyn till experimentella resultat. 

Det är så otroligt skönt att äntligen ha flyttat in i vår nya lägenhet! Vi flyttade förra lördagen, 5 december, och det gick riktigt snabbt och smidigt. Vi hade skruvat isär soffan och vår stora Expedit-hylla. Dessutom hade vi slängt killens garderob, byrå, bokhylla och CD-ställ eftersom att vi inte skulle få plats med dem i den nya lägenheten och de hade ett par år på nacken. Även om vi slängt en del var vi dock tvungna att köra två gånger eftersom att allt inte fick plats första gången. När vi hade flyttat in första lasset var det dags för lunch så vi åkte till Ikea för att äta och sedan köpte vi ett köksbord och ett par andra saker som vi behövde i den nya lägenheten. Och sedan körde vi tillbaka till den gamla lägenhten för att flytta resten. Vi var klara med allt runt 5-tiden. Vi började packa upp direkt och skruvade ihop soffan, köksbordet och vår hylla, och hade packat upp nästan allt redan på söndagen. Det var skönt att bli klara så snabbt.

 

Nu i helgen har jag jobbat och i lördags var vi i den gamla lägenheten för att spackla ett hål i väggen. Igår åt vi frukost snabbt och slipade och målade över spacklet. Kändes dock inte som att jag fick sova något, vilket jag nästan inte gjorde heller eftersom jag kom hem vid 6 på morgonen från jobbet och blev uppdragen ur sängen vid 10 av pojkvännen. Vi åkte snabbt hem efter att vi var klara med väggen och åt lunch innan vi gick till Sunfleets bilpool för att ta bilen till Ica Maxi. Nu när vi bor en lite längre bit ifrån en bra Ica-butik så har vi bestämt att vi ska åka en gång i veckan för att handla istället för att gå var och varannan dag som vi gjorde när vi bodde 5 min från butiken. Det krävs mer planering, men vi får mer tid över eftersom att vi inte behöver åka till matbutiken flera gånger i veckan. Så igår handlade vi nog mer än vad vi någonsin gjort innan. Det berodde visserligen på att vi köpte massa saker för att kunna julbaka och för att vi köpte massa julpynt och saker till granen. Så när vi hade kommit hem började vi pynta granen!

 

 

Jag och pojkvännen har en liten tradition sedan han började jobba, att gå på afterwork varje fredag. Mitt absoluta favoritställe just nu är Vapiano. Deras ceasarsallad med stekt oxfilé är sååå god! Men vi har även varit på Jensen's och på S.p.i.c.e. Det är rätt skönt att gå ut och äta någonstans om det är så att jag jobbar senare på kvällen. Men det är också skönt att ta en dag ledigt i veckan från att laga mat. 

Idag ska min pojkvän dock gå på afterwork med sitt jobb, så jag får hitta på något själv att göra idag! Jag är så slut efter veckan och att haft fullt upp att göra hela tiden, så jag vill bara ta det lugnt. Köpa något gott kött och steka det och äta det med någon god potatis, sås och sallad. Ska försöka hinna träna också. Och när jag är klar med allt ska jag antingen sätta mig i soffan och spela GTA V eller hitta något roligt spel att spela på datorn. Det är min typ av avkoppling! 

 

Det är en del att göra nu eftersom att vi ska flytta i december, och vi har redan sagt upp lägenheten. SGS har lagt ut vår lägenhet så vi har haft ett par som kom och kollade på den igår. Det var lite stressigt att hinna hem från skolan och sedan städa, men när det var gjort så var det riktigt skönt. Vi lagade dessutom en snabb och enkel maträtt; stekte köttfärs, blandade i crème fraiche med tomat och basilika, matlagningsgrädde och kryddade extra med tabasco och grillkrydda. Och sedan pasta till det! Det gick snabbt att få ihop och var faktiskt väldigt gott. 

 

Jag nästan längtar efter att arbetsdagen ska lida mot sitt slut så jag får åka hem och mysa! Jag har visserligen inte så mycket att göra i skolan. Får lite små arbetsuppgifter ibland att utföra. Men det är tråkigt att sitta och inte ha något att göra...

 

 

Ett inlägg som är ett par dagar sent, men vad gör det? 
Det var halloween i helgen! Vilket förmodligen ingen hade missat. Jag brukar faktiskt inte fira den högtiden eftersom jag inte riktigt sett någon mening med det. När jag var 14 hängde jag med och knackade dörr och körde "bus eller godis", utklädd till ängel, eftersom att jag inte alls gillade häxor eller monster. Det gör jag visserligen inte nu heller. Men i helgen sminkade jag och min kille oss till "zombies". Vi sminkade ansiktet vitt och satte på "sår" som vi blodade ner ordentligt. Det var verkligen inte det lättaste... Men för att ha gjort det för första gången så är jag ändå riktigt nöjd!

 

Vi hade till och med köpt vita linser (som tog tre timmar att få tag på i lördags eftersom det var slutsålt överallt!) som vi använde. Sedan fixade vi till lite galna frisyrer. Tog runt 4 timmar att sminka oss båda, men det var det faktiskt värt! Linserna var också knepiga att sätta in då ingen av oss använder linser och inte är vana vid att varken sätta in eller ta ut dem. Och även om jag inte gillar "monster" och läskiga saker så var det faktiskt en rolig utmaning att sminka och fixa till oss. 

Men när vi var färdigsminkade drog vi iväg till en klasskamrat som hade en fest! Det var en väldigt rolig och trevlig fest, även om jag och killen försökte dricka lagom mycket så att vi skulle kunna få ut linserna när vi kom hem. De andra på festen var också klasskamrater, och majoriteten var utbytesstudenter. Det gemensamma språket var engelska, och även om de flesta av oss använder engelskan varje dag så blir det lite svårare att prata efter ett par glas. Men vi hade riktigt roligt och spelade ett drickspel. Jag brukar oftast inte vilja spela sådana spel eftersom att jag inte gillar att bli tvingad att dricka. Jag dricker i min egna takt och har koll på hur mycket och hur snabbt jag dricker. Men det var ändå kul att kolla på!